MINA UTGÅNGSPUNKTER

Min utgångspunkt är att samhället behöver förändras för att kunna möta vårt samhälles stora utmaning - psykisk ohälsa. År 2030 kommer psykisk ohälsa att vara den största sjukdomsbördan i så gott som hela världen, enligt WHO. Den psykisk ohälsan ökar hos barn och unga på ett sätt som den inte gör i våra grannländer, och psykisk ohälsa drabbar tidigt i livet vilket riskerar att skapa ett livslångt lidande för de som drabbas och stora kostnader för välfärdsstaten. Från 2009 fram till idag har utgifterna för psykiatriska diagnoser i sjukförsäkringssystemet mer än fördubblats, från 7 till nästan 15 miljarder och står i dag för 70 procent av kostnaderna för sjukfrånvaron. Åtta av tio som beviljas aktivitetsersättning har en psykiatrisk diagnos. Psykisk ohälsa kostar nu samhället totalt över 200 miljarder kronor varje år, nära fem procent av BNP. Och vi ser ingen förändring till det bättre.

Förändring kräver systemanalys, samverkan och resultat

Min långa erfarenhet av att arbeta med frågor som rör psykisk hälsa och ohälsa säger mig att all förändring kräver systemanalys, samverkan och resultatfokus. Enstaka insatser i en organisation kommer nästan aldrig att lösa ett problem - i bästa fall får man en effekt i en del av systemet men samtidigt skapar man ofta problem i andra delar av systemet. Projekt och tillfälliga satsningar kan fungera som en energiboost eller ge utrymme för eldsjälar att verka och växa men det skapar inte mervärde för patienter, brukare, anhöriga och ytterst medborgarna om det inte syftar till en långsiktig förändring. Psykisk (o)hälsa berör hela samhället, därför kommer inga förändringar att påverka resultatet om det sker i en organisation. För att motverka psykisk ohälsa krävs alltid samverkan med andra delar av systemet, och den samverkan måste vara operativ och ta sikte på mätbara resultat för medborgarna,

OM MIG > CV